Croc Monsieur Freud?
 

Nämligen följande: det ter sig ofta kusligt när gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut, när någonting som vi tidigare uppfattat som hörande till fantasin plötsligt framstår som verkligt, när en symbol övertar betydelsen hos det symboliserade, och så vidare. På detta beror till stor del det kusliga i trollkonster.
    Det infantila elementet i detta, vilket också präglar neurotikerns själsliv, är det överdrivna betonandet av den psykiska realiteten i förhållande till den materiella, ett drag som överensstämmer med tron på tankarnas allmakt.

Mitt under kriget och isoleringen fick jag ett nummer av den engelska tidskriften Strand i mina händer, där jag bland andra tämligen poänglösa bidrag läste en berättelse om ett ungt gift par som flyttar in i en möblerad lägenhet där det finns ett besynnerligt bord med snidade krokodiler av trä. På kvällen känner de en outhärdlig och mycket påtaglig stank som sprider sig i hela lägenheten; de snubblar över någonting i mörkret; de tror sig se något odefinierbart glida uppför trappan - man får alltså intrycket av att spökkrokodiler rör sig i huset, eller att trämonstren får liv i mörkret, eller något dylikt. Det var en ganska enfaldig historia, men den kusliga känslan den väckte var mycket påtaglig.  

Sigmund Freud
Das Unheimliche | Det kusliga (1919)
Översättning av Daniel Birnbaum
 

När monument slarvar blir slarvet gärna monumentalt. Den delade hallucinationens problem förbigås med tystnad - kanske för att den skulle föra mot det jungianska?

Om det rör sig om en hallucination, hur förmedlas den mellan de två inblandade och blir till en gemensam upplevelse? Incidentens unga tu har var och en tolkat minst fyra sinnesintryck - lukt, hörsel och syn, samt fötternas stöt mot något på golvet - på samma sätt: Att krokodiler rör sig i lägenheten...

Därtill den suggestiva angivelsen av outhärdlig stank - Krokodilsläktet kan stinka oerhört, de är ju konnässörer i förruttnelsens särskilda meny: De dödar, lägger fångsten på lager och låter den ruttna, och återvänder senare till nästet för att
gotta och vältra sig i kadaver.

I ljuset av vad Freud väljer att omtala ur artikeln i Strand antar anekdoten snarare skepnad av en möjlig sannmara - om en hyresvärd som varit glömsk eller sadistisk (kanske en svärfar med förbjudna lustar som om natten skickar ut sina falliska monster mot den åtrådda - det kunde bli en novell...) - än blir ett belysande exempel på infantila neurotiker som agerar vrakgods på fantasins ocean.
  

Katalog Quarterly - June 1994
Bilden har manipulerats