| Pressklipp ^
Utvald bland årets bästa böcker 2003
- Dagens Nyheter
«
En av de ytterst få svenska debutromaner av idag som faktiskt lever upp till det gamla idealet om en litteratur 'skriven för alla och ingen'. []
Här finns inte ett överflödigt ord, inga ovidkommande detaljer eller distraherande skenmanövrar för att dölja avsaknaden av något meningsfullt att säga: bara ett avskalat, pregnant och skickligt berättande, lika suggestivt betvingande som kärvt poetiskt.
- Fabian Kastner, Upsala Nya Tidning
«
Ordet svårläst säger egentligen noll om boken, för på ord- och satsnivå är den glasklar i både klang och betydelser, men Ixander vid Metasoxl är ändå som utomjordisk. Former visar sig men man förstår inte vad det är eftersom det är första gången man ser det. []
Den här texten låter sig inte annekteras med de vanliga strategierna. I stället för att vara läsarens sond i det skrivna kommer den från andra hållet: är det mig den glor på?
Ja det är det. Den äter upp och spottar ut och går vidare. Det är rätt otrevligt faktiskt. Jag vet inte alls hur jag ska tackla situationen.
- Niklas Darke, BLM
«
Med stigande fascination läser jag Hansi Linderoths kortroman Ixander vid Metasoxl, en av den här höstens mindre uppmärksammade debuter. Vad som länge ter sig som en egendomlig, antikiserande pastisch där en devot skrivare redogör för sin härskare Ixanders fälttåg i Främre Orienten, växer efterhand till en civilisationskritisk [] parabel där den ointagliga ön Metasoxl förefaller utlova allt det som den värdsliga makten åtrår - men är dömd att gå miste om.
- Dan Jönsson, 00tal
«
Hansi Linderoths debut är infallsrik och framför allt språkligt imponerande. Med en stil som både är korthugget saklig och böljande poetisk, omväxlande karg och utsvävande, skänker han Flogistons berättande en tidsenlig arkaisk prägel. Metaforerna är i många fall nästan häpnadsväckande expansiva.
- Sabina Ögren, Borås Tidning
«
För det finns också en civilisationskritisk underström i boken, en misstro hos Flogiston mot vetenskapsmännens vilja att obducera och förklara allt, "tills dess att hela världen är en värld av innanmäten och ingen skillnad längre kan märkas mellan inre och yttre och människans syn sammanfaller med det allvetande ögats."
Sånt positivistiskt snack stämmer inte med hans krigar- och älskarmoral, och inte heller med den semiotiska insikt han med självklarhet manifesterar i sin litterära praktik: att människornas samspel både inbördes och med omvärlden bör uppfattas som ett språk, ett tungt och omutligt språk med ett svårt, nästan omöjligt uppdrag.
- John Swedenmark, Göteborgs-Posten
«
Hansi Linderoth tillhör höstens mest originella nya författare.
Är Metasoxl himmel eller helvete? Kanske både och - eller något helt annat. Säkert är i alla fall att Linderoth har skrivit en stilsäker och mogen debut. []
Jag blir imponerad av Linderoths vackra språk, men känner mig också en smula oengagerad av den pastischartade uppvisningen. [] Men kanske är det jag som läser för schematiskt, alltför skolad i modern realism? Boken tycks ha flera ingångar och nivåer, både symboliska, intertextuella och mytologiska ...
- Petter Bengtsson, Smålandsposten
«
Hansi Linderoth (f. 1966) må ha bott i Uppsala sedan 1979, men hans debutroman kan knappast sägas likna något annat som inspirerats av promenader runt domkyrkan.
[] bakom denna märkliga berättelse döljer sig givetvis flera intressanta frågeställningar, de flesta föga smickrande för vad vi (i brist på bättre) kanske kan kalla det patriarkala erövringsprojektet.
- Jerry Määttä, ERGO
«
|
