Publiken
The Outlook kallar sig "familjetidning". Dess läsare är den bildade
medelklassen - vid den aktuella tiden sig definitivt etablerande som det
moderna samhällets drivande skikt. Vad vi ser inför oss är ett material av
det slag som
torde ha fått Walter Benjamin att tjuta av glädje: Trivia som urkund.
Svepande formulerat: Läsekretsen utgörs till största delen av den klass som
går i bräschen för den explosionsartat växande konsumtionen, och som tillskansar sig uppgiften att administrera -
snarare än att handgripligen utföra - den episka massproduktion av varor och tjänster
som masskonsumtionen kräver.
The Outlook's skribenter står på god fot med sina läsare. Ofta
förekommande är formeln "our readers/the reader will be interested
in..." för att peka ut tidigare publicerat material i besläktade
ämnen. Nedan ett exempel -
|
THE VERMONT BATTLING WITH OLD NEPTUNE This fine photograph of a battle-ship
struggling with the elements was taken by a member of the crew of the
Wyoming...
THE DELAWARE IN A FIGHT WITH THE WAVES In The Outlook of Januray 10 the Vermont was shown in similar
combat; our readers will be interested in comparing the pictures of the
two vessels while grappling with their common enemy.
|
Flera veckor skiljer publikationen av de två
bilderna. Den krigiska inramningen är typisk. Våren 1914 råder war- och
fight against the forces opposing
progress, State socialism, Poverty, Disease, Crime, Racial degeneration, Immorality in the moving
pictures - för att nämna blott en del. Till och med Mortality,vår dödlighet, utmanas
av försäkringsbolag och folkhälsans utopister.
I exemplet besegras havet - stilenligt benämnt
som något urmodigt: Old Neptune - av modernitetens emissarier i maskiner
av stål.
Bilderna är snarlika - ett
upprört vatten krönt av en maskin - vad finns att jämföra? Vilket är det mentala fält som gör tilltalet möjligt: Our
readers will be intersted in...? Vilken
är bildernas gemensamma projektion på läsarnas näthinna?
Maskinen
Orden teknik och teknologi gör inte föremålet rättvisa.
Istället
kommer maskin att användas på ett spänningsladdat sätt. Samtliga nedan anförda exempel inbegriper
närvaron av något slags maskin samtidigt som artiklarna badar i ett elektrifierat
maskinbegär: Maskinen är både fysisk och drömsk.
Texten
Noteringarna föranledda av The Outlook är inte
uttolkningar - de är förevisanden. Inget är i tematiskt
hänseende nytt, tvärtom: I The Outlook talade man om det vi talar
om. Det är endast den frapperande klartext som präglar tidskriftens
hållning visavi det moderna som följande noteringar försöker visa upp.
Våren 1914 tycks det moderna ha visat sig som ett vägskäl,
som något manifest inför vilket The Outlooks skribenter och
läsare ställde sig märkligt befriade från sublimationer. Läsupplevelsen
är egendomlig, för att inte säga skakande:
Dessa våra andliga förfäder rekvirerar och anammar det
moderna i en medveten akt av transformation. Deras klartext slår tillbaka
mot oss på främst två fronter: Frågan inställer sig om huruvuda vi ersatt
klarsyn med glömska, och om våra tekniker för avkodning faktiskt tjänar
glömskans syften -
Vilket syfte tjänar instrument för
dechiffrering vilka krypterar det som inte tycks vara krypterat? Vilket syfte tjänar
det i många fall dunkla avkodandet av vår modernitet när dess urkunder i så hög
grad är befriade från kod?
Denna inledande text utgör endast en serie kortfattade
nedslag. Kameran
och imperieögat fokuserar en enda artikel.
____________
Samtiden
Our time
Våren 1914 förbluffades man ännu över "sin tid och sin
förmåga" och visade gärna upp skillnaderna mot det gamla. Detta
självförhärligande torde vara inledningen till det krympande av
perspektiven vilket kulminerat i vår tids samtidshets. Är inte vi närmast
pavlovskt präglade att endast ta samtiden till urkund för att föra våra
liv?
Om människor förr regerades av långt verkande krafter, som kyrka och
religion, utgör föreställningen om Our time (strax upptagen i
individens egometabolism i skepnad av My time) ett substitut. Men den
är knappast tillräcklig - eller sann.
Vid samma tid uppfanns psykoanalysen som en påminnelse om vår inherenta
primitivitet. Den emottogs som en onämnbar sexskandal, men ramaskrina
maskerar den egentliga skandalen: Att Freud går på tvärs mot det
moderna när han beskriver människor som ineffektiva och kaotiska knippen
av lust, och dessutom tar antiken till matris för centrala delar av sitt
tankebygge.
"The picture's the thing. So our most progressive journals have
supplemented the linotype with the half-tone." The Outlook går i
täten för bildtryck, och detta brott mellan gamla tiders tekniker och
den nya sätter prägel på framdrömmandet av samtiden: Our time
är kort, blott en skiva tid presterad av slutare som upphörligt öppnas
och stängs.
Har den fotografiska bilden någonsin betraktats som trompe-l'oeil?
Med fotografiet gör en förment "realitet" sitt intåg i
representationen och, omvänt, historien, med dess urmodiga
återgivningar, antar skepnad av en charmerande fabel.
|
Från illustration till foto -
från fabel till "realitet"
En av modernitetens främsta
myter tar form: Att verklighet är den
tunna spalt som benämns Our Time.
Framsteg illustreras med jämförande
vyer (gravyr - fotografi). Ur Lyman
Abbotts artikelserie Reminiscences -
minnen från det gamla New York.
Printing House Square och
Wall Street på 1850-talet
och 1914.
|
|
Vid
betraktandet av gravyrerna sida vid sida med fotografierna är deras likhet
slående. Det minner om David Hockneys efterforskningar av de gamla
mästarnas användning av optiska hjälpmedel som konvexa speglar och
linser. Vår kulturs bildmakeri har varit optiskt i femhundra år.
Ändå uppstår fotografin som något omstörtande och revolutionerande.
Historien om fotografins särart kan inte utgå från det
optiska, inte heller från en idé om massreproduktion (redan gravyrer kunde
tryckas en masse), vilken är då dess egentliga berättelse?
____________
Billighet. Överallt. Snabbt.
Quick-Lunch Cars
Artikeln "Quick-Lunch Cars" rapporterar om en tågvagn för snabbluncher introducerad av The
Southern Pacific Railroad Co. Skribenten anser:
Any institution that tends to reduce the cost of living is desirable
in this age, and such is the low-priced quick-lunch car. There is no
doubt that the installation of such cars would be greeted favorably
everywhere...
THE QUICKEST LUNCH ROOM ... enables a business man to save time by getting
his lunch while speeding between New York and Philadelphia... This time-saving
car beongs to the Pennsylvania Railroad. It seats twenty-one persons, is
of steel construction, and serves most of the dishes that are
found in
restaurants of the better class.
Vagnens omedelbara popularitet uttrycks även på vers impromptu.
Kontemplera "Quick Lunch on the Fly" av W. H. James från St.
Louis Post-Dispatch:
When you’re traveling to Los Banos, Dos Palos, or
Gustine,
Or any of the stations that are strung along between,
You get a sandwich egg,
Or a storage chicken leg,
While you’re speeding through the valley of the San
Joaquin.
All aboard for Alameda, waiter, bring a ham-on-rye,
All out for Goshen Junction, how's the huckleberry pie?
You can have a roll or muffin,
Or a slice of veal with stuffin'
While the locomotive's puffin' through Madera on the fly.
Change cars for Sacramento, have some sugar in your
tea,
Next stop is Modesto, cottage cheese and cream for
three;
You can eat from Niles to Ceres,
At a pace that never wearies,
And a little coin will feed you from Fernando to the sea.
Vi förundras inte längre inför företeelsen fast food. Det är
poängen. Men
kan vi inte via denna på samma gång bekanta och egendomliga artikel återupprätta kontakten med vår glömda
förundran, och återfinna den punkt där fast food visar sig som ett
ställningstagande?
Low-Priced
Everywhere
Saving (time, money)
Speeding
(at a pace that never wearies)
Dessa ambitioner syftar långt bortom födan. Moderniteten vill göra
dessa kvaliteter universella: De skall gälla allt. Masskonsumtionens
grundbultar fixa och färdiga. Ett annat exempel - denna gång el, men det
kunde gälla vad som helst, everything och everyone ska vara
snabbt, exakt och billigt:
Under modern conditions the perpetual cry of all who handle tools is
power, more power...
The question must strike every one, how long will it be
before every river has its power station, every town cheap power and light?
____________
Fara och risk
A Hero of the Wireless Service et al.
Med moderniteten indras civilisten i en livsfarlig miljö tidigare reserverad
enbart för krigaren. Livsrummet elektrifieras och
besätts av pannor, pressar, automobiler och tramways: Du kan när som helst
(utan förvarning, det ligger i maskinkatastrofers natur) slitas i
stycken, krossas eller gå upp i rök!
För detta krävs ett nytt slags riskhantering och det finns egentligen
bara ett sätt: Att göra människorna maskinlika. För att underlätta
denna transformation görs hjältens gloria universell. Den bibehålles
för militärerna (av yttersta vikt - maskinkriget står för dörren),
men den tillåts sprida sig ur krigarleden till riskfyllda civila
befattningar.
Tidens nya hjältar är konstflygare och racerförare, kort sagt
våghalsar som kan bemästra maskiner. Men glorians räckvidd är större
än så. Också telegrafister skänks rang av hjältar och martyrer:
Trådlös hjältesaga - This young man, Ferdinand J. Kuehn, was the senior
operator
of the wireless telegraph on the ill-fated steamship Monroe... He
stood by his instruments
to the last, and, when in the act of jumping off
the doomed vessel he gave up his life-preserver to a woman, went down with
his ship as a result of his self-sacrifice. The noble record of many
wireless operators in time of danger was worthily maintained by him.
Detta får inte missförstås: Kuehns insats är ett
hjältedåd. Vad jag vill peka på är konstellationen av begrepp. Kuehn
etiketteras inte "räddare" eller enbart "hjälte", han
är A Hero of the Wireless Service. Som om hans heroism alltid
funnits där på grund av hans förmåga att hantera en telegraf och blott nått
dess höjdpunkt i och med ett hjältedåd av klassiskt snitt.
Uppmärksamheten vänds också mot en annan ny yrkeskår:
Nyhetsfotograferna. De skildras, likt telegrafisterna, som den
nya tidens hjältar för vilka inga risker är för stora. Artikeln
- The Man Behind the Camera - behandlas separat. Här ges endast en sekvens som ett exempel på hur människan i den
moderna riskens närhet själv förvandlas till maskin.
Marinfotografen Henry Symonds bravader skildras. Vi får
veta att han otaliga gånger med knapp nöd sluppit undan med livet. En av
incidenterna involverar en dykare förvandlad till torped:
... [Symonds'] boat was crushed by the impact of a diver
whose armour had been pumped too full of air by an inexperienced helper,
and who shot upward through the water with the force of a torpedo.
Symonds klarar sig även denna gång. Om personen i
dykardräkten sägs ingenting. Den personen är förvandlad till maskin och
har därför inget "öde". Förvandlingen sker i en första
rörelse genom associerande till hjältekretsen - den måste ske då även
han arbetar med något riskabelt: han bär armour | rustning snarare
än en dräkt (suit). Dehumaniseringen kulminerar i hans reducerande
till ting och acceleration, till en torpedo.
Kroppen-Maskinen
'I wish very much that the wrong people could
be prevented entirely from breeding.'
Utsagan är Theodore Roosevelts (3 Jan 1914). Frågan
om Race betterment - rasens förbättrande - återkommer i The
Outlook. En folkhälsoutopism kan skönjas, men inte utan dunkla inslag: Intrycket
är ett av en sökt renlärighet, ett universellt
anslutande till en särskild kanon för det moderna. Denna kanons
grundbultar har redan antytts: Universalitet, billighet, snabbhet,
exakthet.
Den moderna människan är uniform: Puritanskt frisk,
både fysiskt och etiskt, en vän av
risk och en förlängning av en eller flera maskiner. 1905 skriver Henrik Cavling om hur tjänstemannagardet
ter sig i Londons Tube:
Rop och skrik höras icke, och någon antydning till
förvirring förspörjes icke. Lätt och snabbt finna de ankommande
vägen till en väntsal, och medan de här slå sig ned på bänkarna
[] lyftes hela väntsalen med hydraulisk kraft upp till jordens
yta.
De myllra uppför trapporna, glida ut i dimman och ila
till ett ställe i gatnätet, där hvar och en af dem har sin plats,
den ene som tjänare vid en dörr, den andre som skrifvare vid en
pulpet, den tredje som vakt vid världshandelns kolossala vågskålar,
som stått i jämnvikt under natten.
Fysisk kraft är det förhärskande draget hos dem. []
Förgäfves söker man bland dem en drömmare. Här finnes ingen
sådan. Se, huru fast de sätta fötterna mot den hårda marken! []
nerverna äro i jämnvikt. De hafva sofvit godt, och de gå till
arbetet med normal puls.
Henrik Cavling
London
Åter till The Outlook. I en lång annons utformad som
ett reportage (Ad-tainment anno 1914, som TV-Shop fast i tryck) om Dr. J.
H. Kelloggs sanatorium Battle Creek framhålls betjäningens
robotiska effektivitet:
The snowy-clad waiters and waitresses move silently
about with swift precision and serve with deftness which contributes
much to your satisfaction.
I en annan notis, ett verkligt reportage denna gång, om The
National Conference for Race Betterment (hållen på just Battle
Creek) citeras inledningen av Dr. Kelloggs öppningstal:
We have wonderful new races of horses, cows, and pigs.
Why should we not have a new and improved race of men?
Åhörarna är av den moderna rasen, bland vilka man - med
Cavlings ord ovan - "förgäves söker en drömmare":
It was not a gathering of "long-haired men and
short-haired women" desirous of riding hobbies and discussing
fads and fancies, but a meeting of scientific workers intent upon []
creating an organization which shall be the center through which
various efforts, individual and associated, may co-operate in the
physical, mental, and moral development of the race.
Konferensen är på inget sätt en marginalhändelse:
"Many universities and scientific societies sent members of their
faculties, and a number of philantropic and sociological institutions sent
their foremost workers."
Bildandet av en sådan fristående, filantropisk
institution - The Institute for the Extension of Life - noteras i
en annan artikel. I styrelsen sitter bland andra en före detta president,
en bankchef och chefen för Metropolitan Museum.
Institutet skall ha en armé av konsulter vilka kan
anlitas av företag, institutioner och försäkringsbolag, samt, och inte
minst, av rasförbättrare (The Eugenics Movement och The Social
Hygiene Movement).
Institutets chef slutleder enligt universalitetskraven: "It would be impossible to say now
where our efforts will end." Man vill vara ett slags avantgarde som
ser till att de senaste kunskaperna om "livets förlängande"
faktiskt appliceras på befolkningen. Beskrivningen av metoden. Entré
maskinen:
The method to be used to prolong life is very simple
and the same as applied to ordinary machinery - inspection and repair.
After the human machine has been inspected the individual will be
advised to see his family physician, who will be furnished a full
statement of the results of the examination.
I artikeln The Dalcroze Idea redogörs för en ny
fluga: Eurhythmics, en metod för andlig hälsa baserad på
dans utvecklad av professor Jacques Dalcroze vid hans Rytmkollegium i Hellerau. De universella syftningarna uttalas genast:
Dalcroze now feels that his method depends upon the
discovery of a principle that affects every part of life.
Strax den puritanska och till den renläriga kanon
återbördande rörelsen:
Plato said that every man's life stands in need of a
right rhythm. The rhythmic instinct is still as strong in young
America as it was in ancient Greece. Rhythm will out. The question for
us to consider is whether we will use it as a force for complete
educative training or let it take the perverted form of ragtime
dances.
Till sist formulerandet av den egentliga nyttan. Entré
Maskinen:
what interests me particularly is that idea of
bringing out the inner sense of rhythm that all peolpe have hidden
within them. I've had some experience with that very thing in my
factory. If my mill hands haven't a certain inner rhythmic feeling,
there is a set of looms in the mill that they can never learn to run.
[] The shuttle moves one hundred and seventeen times to the minute,
and unless the shuttle is shifted to the second the thread breaks. You
can't count the movements; you simply have to feel the rhythm of the
machine.
