Dagens Nyheters årsbästalista 2003 (Dan Jönsson)
*
En av de ytterst få svenska debutromaner av idag som faktiskt lever upp
till det gamla idealet om en litteratur 'skriven för alla och ingen'. []
Här
finns inte ett överflödigt ord, inga ovidkommande detaljer eller
distraherande skenmanövrar för att dölja avsaknaden av något meningsfullt
att säga: bara ett avskalat,
pregnant och skickligt berättande, lika suggestivt betvingande som kärvt
poetiskt.
Fabian Kastner
Upsala
Nya Tidning
*
Ordet svårläst säger egentligen noll om boken, för på
ord- och satsnivå är den glasklar i både klang och betydelser, men Ixander
vid Metasoxl är ändå som utomjordisk. Former visar sig men man
förstår inte vad det är eftersom det är första gången man ser det. []
Den här texten låter sig inte annekteras med de vanliga
strategierna. I stället för att vara läsarens sond i det skrivna kommer den
från andra hållet: är det mig den glor på?
Ja det är det. Den äter upp och spottar ut och går
vidare. Det är rätt otrevligt faktiskt. Jag vet inte alls hur jag ska tackla
situationen.
Niklas Darke
BLM
*
Med stigande fascination läser jag Hansi Linderoths kortroman Ixander
vid Metasoxl, en av den här höstens mindre uppmärksammade debuter. Vad
som länge ter sig som en egendomlig, antikiserande pastisch där en devot
skrivare redogör för sin härskare Ixanders fälttåg i Främre Orienten,
växer efterhand till en civilisationskritisk [] parabel där den ointagliga ön
Metasoxl förefaller utlova allt det som den värdsliga makten åtrår - men är
dömd att gå miste om.
Dan Jönsson
00tal
*
Hansi Linderoths debut är infallsrik och framför allt språkligt
imponerande. Med en stil som både är korthugget saklig och böljande
poetisk, omväxlande karg och utsvävande, skänker han Flogistons berättande
en tidsenlig arkaisk prägel. Metaforerna är i många fall nästan häpnadsväckande
expansiva.
Sabina Ögren
Borås Tidning
*
För det finns också en civilisationskritisk underström i boken, en
misstro hos Flogiston mot vetenskapsmännens vilja att obducera och förklara
allt, "tills dess att hela världen är en värld av innanmäten och
ingen skillnad längre kan märkas mellan inre och yttre och människans syn
sammanfaller med det allvetande ögats."
Sånt positivistiskt snack
stämmer inte med hans krigar- och älskarmoral, och inte heller med den
semiotiska insikt han med självklarhet manifesterar i sin litterära praktik:
att människornas samspel både inbördes och med omvärlden bör uppfattas
som ett språk, ett tungt och omutligt språk med ett svårt, nästan omöjligt
uppdrag.
John Swedenmark
Göteborgs-Posten
*
Hansi Linderoth tillhör höstens mest originella nya författare.
Är Metasoxl himmel eller
helvete? Kanske både och - eller något helt annat. Säkert är i alla fall
att Linderoth har skrivit en stilsäker och mogen debut. []
Jag blir imponerad
av Linderoths vackra språk, men känner mig också en smula oengagerad av den
pastischartade uppvisningen. [] Men kanske är det jag som läser för
schematiskt, alltför skolad i modern realism? Boken tycks ha flera ingångar
och nivåer, både symboliska, intertextuella och mytologiska ...
Petter Bengtsson
Smålandsposten
*
Hansi Linderoth (f. 1966) må ha bott i Uppsala sedan 1979, men hans
debutroman kan knappast sägas likna något annat som inspirerats av
promenader runt domkyrkan.
[] bakom denna märkliga berättelse döljer sig givetvis
flera intressanta frågeställningar, de flesta föga smickrande för vad vi
(i brist på bättre) kanske kan kalla det patriarkala erövringsprojektet.
Jerry Määttä
ERGO