Inskjuten mellan sidorna
arton och nitton en summering i miniatyr av tre skulder, vilka i frivol
panik slagits ihop till en ny
skuld avsedd att täcka de
gamla: lån=3500. På motstående sida namnet på långivaren: Jägmästar B.
Fram till denna punkt har John Landquist (vi befinner oss ännu i
förordet) sjungit Schopenhauers lov med sådant patos att jag är beredd att skriva under en appell för konservativ revolution. Här har också något skett med min föregångare, den okände
föreläsaren, hädanefter NN, vilken alltså förvandlat till bokmärke den skamliga
summeringen - därför att skamlig har den utan tvivel varit: betänk
torrfnasigheten, den vaga sältan av kallsvett, de suspekt försvinnande dimensionerna, så små att
lappen med lätthet kan
gömmas - något i texten har inspirerat NN att framlägga det som varit gömt till beskådan, för besökande bläddrare till att börja med, därefter
för klåfingriga dödsboägare, till sist för vem som helst, alltså för
mig, en irrande fan ett sekel försenad, som på ett antikvariat i motvind spanar efter Schopenhauer.
När man fördjupar sig i Schopenauer, då
sjunker lifvets larm bort, man har kommit in i en klarare och
betydelsefullare värld än den man lämnat, stora, lärorika och
meningsfulla bilder upprulla sig för en.
– Personlig ruin?
– Hvaba?
Hur vag och fraseologisk är icke ofta den
lifslyrik med hvilken en ny tids ungdom bedårat sig, ett
bländverk, ett slott i Spanien visade sig lifsbejakelsens utlovade
salighet, och hur liten blef lidelsen som drömdes så stor!
– Skulden Skulden?
– Hvaba?
Hur gott att vara fri och utom! Hur lyckligt bara
att du inte blef insyltad i detta jordiska Skråköping där du är
en gäst! *
Jag föreställer mig att NN lade den skamliga
miniatyren tillrätta och avtågade i tidlös absens,
förbirullande på hans näthinnor
Schopenhauers Ur- & Ödesbilder i Germanoscope. Där befinner sig NN ännu,
hinsides men intill, osynlig men någonstans i närheten av denna bok, som en extatisk fantom.
Vad mig anbelangar inträffade aldrig utträdet, endast
en
salig lapsus, och uppvaknandet har numera, jag menar tidigare
idag och jag menar helt och
hållet, inträffat: Världen är inte Vilja och Föreställning, den är ovilja och
förställning. Av mina skulder finns samtliga kvar. Detsamma gäller Skråköpings kulisser därute.
