Storm i Jardim Botânico
ΕΙΣ ΤΗΝ ΕΣΠΕΡΙΑΝ
Sunnanmakad i molnen, en ismunnad Ikaros, nej: som Bladud – felvingad, försagd – kom jag till dig, till denna
västanplats där man aldrig lyckats ge namn åt floder i januari.
Troia Nova här Nova där Nova varstans. Varför lusten till namnet på det
som störtats, till att resa på nytt det som raserats? Por que?
JARDIM DO PARAÍSO ARA-RA! ARA-RA!
Å det var då – nu faller himlen till marken och vår hybris
gör gällande att den faller av saknad efter oss. Det trodde man
inte: Urubun parkerar förstenad bakom
ett moln och micoaporna för protokoll. Bambun spelar orkanxylofon och kungspalmerna låter kronan
gå i ett jubelregn av havsgröna narrkometer. Xochipilli, den stordrömmande växtmagus, hälsar oss grinande av skratt, en till
annan av irrfärdade demonauter, och ned ned i djunglavirvelns jade faller
jacafrukter stora som huvudsaker i denna tes om slutet på alla slut.
porque: resposta
por que: pergunta
porquê: substantivo
por quê: final da frase
Därför att sådan är Aeneas ätt: Hos oss bor i
varje dröm om paradis viljan till apokalyps. Västerut! Västerut!
